Åt nordost ligger SALEBY: Jonas Dionysius är en hypotetisk präst här, vars namn jämte årtalet 1228 står på den mindre kyrkklockan. 1290 var Bero kyrkoherde "de Salaby".

I 1100-talskyrkan var tornet den äldsta delen. Kyrkan ombyggdes 1770, och revs 1893. I en stapel på kyrkogården hänger nu Sveriges äldsta exakt daterade lillklocka, som nyss blivit nämnd, på vilken står i runskrift: "Då jag var gjord då var ett tusen två hundra tjugu vintrar och åtta från Guds börd. AGLA. Hell dig Maria full med nåd". AGLA har tolkats som Attáh Gibbór Leolám Adonáj. S:t Dionysius' dag var 9/10, så om det vore han som åsyftades av inskriptionen, så firades säkert denna dag särskilt i trakten, jämför Dönstorp/ Skarstad i Vara kommun.

Saleby nya kyrka är från 1893; av huggen sandsten. Har tresidigt kor; brett tvärskepp. Tre liljestenar finns - en i koret, en utanför på korets sydsida, och en utanför norr om vapenhuset. Salebyklockan är äldst (1228); näst äldst är en i Burseryds kyrka (1238), och på tredje plats hade Sparlösa kommit (1252) om inte blixten 1730 hade smält ned den klockan.

Ett gravmonument från 1100-talet finns, med korsgavlar. Tio medeltida gårdar är dokumenterade mellan 1347 och 1541. Två av dem (Synnerål, "de Sundraal" 1357 29/11; resp "Ffriggeracker" 1541) tros vara utflyttningar från Falbygden, där samma namn förekommer (gäller även Lovene i Kållands-Åsaka och Billsholmen i Eling, för att inte tala om själva Saleby). 1564 nämndes biskopskvarnen Resuelle Quärn, jämför N. Härene nedan.

Från "Tafflebergh"(först nämnt 1465 15/1) leder en 4 km lång kyrkstig till Saleby. Vid Tjustorp leder vägen rakt över en gammal kyrkogård; dess kapell stod vid Tjustorpsbro, Ö om Jungån, V om vägen.

150 m NV om Salebys fotbollsplan ligger Korshögen. Där finns 4 stensättningar och en offersten med en urholkning. Kristinedal är ett "industriminne i Flians dalgång på Salebyslätten"; här finns nu försäljning av tyger, samt vaddtillverkning.

En känd sockenprofil: C-G Almqvist var en berömd väckelsepräst i Saleby. En av hans konfirmander, Sven Borell, född i Jungs socken, tog så djupt intryck av honom, att han själv valde prästbanan. Han gifte sig med Almqvists dotter; tjänstgjorde först i Skarstad och Ryda; blev komminister i Vårkumla, och sedan kyrkoherde i Kinneved.