Kyrkan "in Synätu" nämnes först 1360 4/7. Den var från 1100-talet och ägde en absid. Efter ombyggnaden på 1700-talet fick den måtten 14 x 8 m. 1766 revs absiden och ersattes av ett rakt avslutat kor, jämnbrett med långhuset. 1767 byggdes det Brattska Gravkoret, och det är allt vad som återstår idag av kyrkan sedan resten rivits 1843.

Senätes ödekyrkogård är en synnerligen vacker plats. Ett fåtal nutida gravar sköts ännu där. I skogen i närheten finns två privata kyrkogårdar - ena är Rythéns.

Sägner: På 1700-talet fann ägaren till Senäte Gård en kista i Röse N:r 10. Det berättas också att man fraktade en kyrkklocka över isen en torsdagsnatt, och oxar uppfödda på nymjölk var dragdjur. I sundet (Fröfjorden) brast isen och klockan sjönk till botten. En som var med sa då till den som ägde oxarna "Du med dina vasskalvar duger ej nå't te!"

En givetvis oäkta S:t Sigfrids Källa ligger numera under vägbanken utanför Fiskarehem. En mindre och en större brunn (med en hydrofor) får vattnet från källan: "Det var vin i källan, då den rann upp" påstås det. Sigfrid skulle ha druckit ur källan. In på halva 1900-talet gav källan rikligt med rent vatten.

Sommaren 1995 skrevs mer av Senäte-historia: Så kallad konst bortforslades från ödekyrkogården, eftersom den vanhelgade platsen - även om ännu värre föremål fanns i andra kyrkor - men enligt massmedia betingade "konsten" ett orimligt högt värde... Ortsbor åstadkom de verkliga och faktiskt roliga konstverken - ett trasigt rör kallades Magnus Gabriels Vrede enligt skylten (stod vid vägen nära Läckö), och på en pall i en av slottsdammarna vid Läckö satt en docka i naturlig storlek!